Bra reportage om risker med intimkirurgi

Hej ❤

Jag får en del mail från er vilket är jättekul ❤ Vissa mail kommer från tjejer som funderar på att göra ett ingrepp och frågar mig om råd/om jag är nöjd mm. Jag vill bara poängtera att bara för att det gick bra för mig, så måste det inte vara så att alla blir nöjda. Jag vill liksom inte gå i god för att du kommer bli nöjd bara för att jag blev det. Jag kan varmt rekommendera Strandkliniken i Stockholm och dr Oya, och om det är någon som läser som har bra erfarenheter av andra kliniker/läkare får ni gärna maila dem till mig, så kan jag posta dem här (såklart är du anonym). 🙂

 

Jag hittade ett reportage från Malou efter 10 för någon vecka sedan som tog upp ett fall med en tjej, som det tyvärr inte gick så bra för. Det är en läkare också i klipp nr 2 som ger råd som jag tycker är jättebra om man funderar på intimkirurgi. Hoppas ni tycker det är bra 🙂

 

Annonser

Inlägg 7 – Fem månader efter operation

Hej igen. Det har gått ett tag nu sedan min operation och jag tänkte egentligen inte skriva fler inlägg, men jag kommer fortfarande kolla mail och kommentarer, och svara på era frågor 🙂 Kul att många verkar ha hittat hit.

Tänkte ge en update om hur läkningsprocessen har gått och hur allt känns nu. Jag kan säga att efter 2 månader var jag fortfarande inte helt läkt, och jag undvek sexuella aktiviteter, tighta stringtrosor och tunga träningspass för säkerhets skull. Själva såren var läkta, men det kändes ömt och som att det kunde uppstå smärta igen om man inte ”lät det vara”.

När det började läka efter ca en månad så kliade det extremt mycket. Fick tipset från dr Oya att smörja på vaselin, det skulle vara bra både mot klåda och läkningsprocessen, och det hjälpte faktiskt en del.

Stygnen försvann faktiskt av sig själv, vissa knutar klippte jag försiktigt bort själv och tråden ”löses upp” efter ett tag. Sakta men säkert kan man börja raka & använda andra trosor än boxer.

Jag upplevde i början av läkningen att det blev ”förhårdnader” där stygnen läkt ihop, bland annat ovanför klitoris. Detta gjorde mig jättenervös för jag ville verkligen inte förlora någon känsel. Men det försvann efter ett tag, och nu 5 månader senare så är det så gott som helt återställt.

Jag har kunnat ha sex för första gången och det gick bra. Jag fick ett mail där någon undrade om jag upplevt känselbortfall och svårigheter med orgasm, och svaret är nej, inte alls. Jag tror de flesta inte heller behöver vänta så länge som jag gjorde, jag tror det kan gå efter 3 månader, men jag skulle inte rekommendera att ha det tidigare (fast alla läker troligtvis olika snabbt).

Jag kanske återkommer igen med något inlägg. Finns det några frågor jag lämnat obesvarade? Kommentera gärna så tar jag upp det.

Kram ❤ Klarabeyonce

Inlägg 6 – Återbesöket

Hej igen.

Vad kul att många har hittat till bloggen, maila gärna era frågor så svarar jag när jag hinner 🙂

För ett par dagar sedan var jag på återbesök, som ska göras ca 10 dagar efter operationen. Jag har sedan ett par dagar helt slutat ta smärtstillande och svullnaden har lagt sig ganska mycket, men absolut inte helt.

Återbesöket tog max 10 minuter från att jag gick in tills jag gick ut igen genom porten. Jag fick ta av mig och lägga mig på britsen, och först kollade dr Oya hur det såg ut, och konstaterade att svullnaden börjat lägga sig och att det såg rent och bra ut. Sedan skulle hon klippa upp knutarna på stygnen. Dessa stygn är sådana som försvinner av sig själv, men hon plockade bort lite av stygnen under återbesöket.

Kan passa på att varna känsliga att detta var allt annat än smärtfritt! Speciellt området runt klitoris, alltså fy fan. Jag rekommenderar att smörja in sig med bedövningskrämen man fick med sig hem efter operationen inför återbesöket.

Om ca 2 veckor får jag börja träna igen, men jag kanske kommer fuska, då jag inte har någon som helst känningar såsom ömhet eller obehag. Kommer blogga igen om hur det går!

american-apparel8-460x597

Inlägg 5 – efter en vecka

Hej!

Imorgon har det gått en vecka efter operationen och idag jobbade jag (kontorsjobb) första dagen, vilket gick jättebra.

Sedan i lördags har jag kunnat ta Ipren, och svullnaden har äntligen börjat lägga sig. Har gått ner i antal tabletter smärtstillande, och idag räckte det med en Ipren på förmiddagen (och tänkte ta en till kvällen). Igår slutade jag med gasbinda, och har idag endast haft binda. På toaletten har jag fuktat toapapper och baddat försiktigt, det har gått bra.

Om ett par dagar har jag tid för återbesök, då ska dr Oya klippa upp knutarna på tråden jag är sydd med, men det är en sån typ av tråd som försvinner av sig själv efter ett par veckor.

Bloggar igen efter det! Om jag är modig nog kanske jag laddar upp före-och efterbilder. Ha det bra! kim (14).jpg

 

Inlägg 4 -efter operationen

Kvällen

Klockan sex på kvällen har jag kommit hem. Lokalbedövningen efter operationen börjar släppa och jag känner mig rejält öm. Jag tar full dos av de smärtstillande som jag fått ordinerat: 2 tabletter Alvedon 500 mg, och 2 tabletter Kodein 25 mg (en starkare smärtstillande). OBS, det är extremt viktigt att inte ta Ipren, då dessa är blodförtunnande och kan göra att man blöder mer. Duschar och tvättar försiktigt området, vilket går bra. Blöder litegrann men inte alls farligt. Lägger på de bandage jag fått med mig hem. Vid midnatt tar jag ytterligare full dos smärtstillande och lägger mig. Det ömmar rejält, men dagen har gjort mig så utmattad att jag somnar iallafall.

Dag 2

Jag vaknar och är rejält illamående – det känns som jag ska kräkas eller svimma. Jag lyckas få i mig ett stort glas saft (för sockret) och en macka, och det börjar snart kännas bättre. Jag misstänker nu i efterhand att min mage blev känslig för de stora mängder smärtstillande medicin jag tagit kvällen innan och morgonen. Dagen ägnas åt att vila i soffan. Jag duschar området efter varje toalettbesök. Kan inte göra ”nummer två” på toan, troligtvis för medicinerna. Det är därför jag rekommenderar att ha något i kylen som är snäll mot magen, Proviva, drickyogurt eller katrinplommon.

Enligt de texter jag läst på olika kliniker ska dag 2 och 3 vara värst smärtmässigt – jag håller inte med. Jag är öm men det gör inte längre ont, som kvällen innan. Behöver inte ens ta full dos smärtstillande – jag håller mig till en tablett Alvedon och en tablett Kodein (var 6:e timme).

Det är ännu svårt att se resultatet av operationen, mina inre, samt yttre blygdläppar är rejält svullna.

Dag 3

Idag är smärtnivån densamma som igår, lite öm men det gör inte ont. Området är fortfarande så svullet att det är svårt att se hur resultatet kommer bli. Jag kan gå en promenad och tillochmed besöka en kompis (som inte vet att jag gjort operationen). Jag försöker dricka och äta regelbundet för att kroppen ska hålla sig i balans. Jag tar bara halva dosen av smärtstillande, vilket funkar. Det viktigaste är att byta bandage och tvätta händerna noggrant (använder handdesinfektionsmedel) innan. Jag blöder litegrann fortfarande.

Dag 4

Mina Kodein-tabletter är slut, så jag ska klara mig på endast Alvedon idag och framöver. Återkommer imorgon om hur det går!

Inlägg 3 – Operationen

Då var dagen kommen! Jag hade tid kl 11 och gick upp och åt frukost kl 8, då man inte ska äta eller dricka något 2 timmar innan operationen. Jag kom till kliniken och blev hämtad av en sjuksköterska. Jag fick byta om till tofflor och morgonrock och fick en sjukhussäng tilldelat, som skiljdes av rummet med andra patienter med ett skynke. Jag fick lite tidningar under tiden jag väntade. Min nervositet släppte sakta men säkert. Nu är jag här. No turning back, liksom.

Efter en och en halv timmes väntan fick jag två alvedon och ett annat piller jag inte är säker på vad det var, samt en bedövningssalva, Xylocain 5%, och en plasthandske. Hon meddelade mig att det var 30 minuter kvar till operationen, och att jag skulle ta tabletterna, samt smörja in underlivet med bedövningskrämen.

Nu kände jag mig plötsligt jättenervös. Lokalbedövning, det kan väl inte innebära att man bara har bedövningskrämen?! Jag har använt sån innan när jag piercat naveln, och den hjälpte inte alls mot smärtan. Jag vågar inte fråga, utan smörjer in mig, tar tabletterna och väntar på att bli hämtad.

Efter ett tag som kändes som en evighet blev jag hämtad av en narkossköterska. Nu är det dags! Jag går på toa innan, och sen följer hon mig in i operationssalen, där dr Oya och två sköterskor väntar. Jag ber läkaren förklara processen. ”Du kommer få lokalbedövning i form av en spruta, och sen opererar vi. Det kommer ta ca en halvtimme.” Phu! Så jag kommer bli mer bedövad, tack gode gud.

Jag får kavla upp morgonrocken och lägga mig på operationsbritsen. De får hjälpa mig, för jag är så nervös att mina ben är som spaghetti. Operationsrummet är vitt, sterilt och tyst. En sköterska frågar om hon ska sätta igång radio och jag svarar tacksamt ja.

Den snälla narkossköterskan sätter en sån där klipps på mitt pekfinger, en sån som ska mäta syret eller något. Runt andra armen lindar hon en blodtrycksmätare, som ska mäta en gång var 15 minut. Doktorn ritar hur hon tänkt skära i mitt underliv, och ber mig ta en handspegel och titta. Jag mumlar att det ser bra ut, vad fan vet jag, liksom? Jag är alldeles för nervös för att ställa frågor eller fråga vad det är jag ska kolla på. Det blir säkert bra?!

Jag får sånna där ”operationsdukar”ovanför och nedanför underlivet, två kuddar under mina knän, så att jag ligger med benen som ett O, och en filt över mina ben. Jag stirrar upp i taket och ångrar för ett tag att jag inte valde narkos. En sköterska berättar att hon ska tvätta området och att det kommer kännas kallt. Jag tittar på klockan och hon är strax över ett. Jag är så nervös att jag tror att hjärtat ska hoppa ut ur bröstet.

Sedan är det dags för bedövningen. Narkossköterskan frågar om jag vill hålla hennes hand. Det vill jag. Jag kramar den hårt när jag får första bedövningssprutan. Det gör ont, jag känner hur svetten bryter ut i pannan och resten av kroppen, och sköterskan säger åt mig att ta djupa andetag. Det är en stark smärta men den varar inte länge, då bedövningen kickar in väldigt snabbt. Andra sprutan känns inte allt lika mycket. Mitt hjärta börjar rusa, och narkossköterskan berättar för mig att det är adrenalinet i sprutan som orsakar det, och att det inte är något att oroa sig över.

Doktorn testar vad jag tror är att skära litegrann och ber mig säga till om det känns, vilket det gör litegrann. Då får jag mer bedövning, en spruta som knappt känns. Nu är jag helt bedövad och det är dags. Jag känner ingenting mer än att det spänner när läkaren drar i huden som ska skäras bort, och något som känns kallt, som rinner längs min rumpa, antagligen mitt eget blod. Narkossköterskan har noga uppsikt över mitt ansikte, och så fort jag rynkar på ögonbrynen eller drar efter andan frågar hon om jag har ont. Men det gjorde aldrig ont, men jag kunde inte sluta känna mig spänd och rädd. Jag minns att jag tänkte på de stackars flickorna ute i världen som utsätts för omskärelse – jag kan inte ens tänka mig hur fruktansvärt detta hade varit utan bedövning.

Doktorn skär och syr lite om vartannat, och efter 20 minuter är vi klara, och hon lämnar salen. Sköterskorna torkar mig och sätter på förband och en jättebinda, och ett par nät-trosor. Jättesexigt. Jag får sätta mig upp någon minut innan jag får kliva ner från britsen. Det går bra, jag är fortfarande bedövad och känner mig mest lite yr, troligtvis beroende på spänningen och nervositeten. Narkossköterskan följer mig till min säng, även om jag hade kunnat gå själv. Hon är jättesnäll och säger att jag varit jätteduktig. Klockan har inte hunnit bli två än.

Jag får nu lägga mig och vila. En tjej i rummet har vaknat från vad jag tror är en bröstoperation, då hon får hjälp av en sköterska att gå upp på toa, för att sedan diskutera sport-bh:ar. Hon verkar må förhållandevis bra. Efter en timme vaknar en annan kvinna från sin operation. Hon verkar ha rejält ont, hon jämrar sig och efter ett tag säger hon att hon mår illa och jag hör hur hon kräks. Jag tycker synd om henne. Jag undrar tyst för mig själv varför här inte är några män som skönhetsopererar sig, och känner mig ledsen över dessa förbannade kvinnoideal som gör att jag och dessa tjejer ligger här och har såhär ont, inklusive jag själv. Det känns orättvist.

Jag får en macka och en liten flaska vatten. Jag tror jag somnar en halvtimme. Vid halv fem ungefär kommer en sköterska (samma som gav mig pillerna innan operationen). Jag kommer behöva kissa innan jag går hem, och hon ska vara med och kolla så att allt står rätt till och att det inte blöder för mycket.

Hon följer mig till toan och står utanför medan jag kissar. Jag är jätterädd att det ska svida, men det gör det inte. Kanske för att bedövningen ännu inte har släppt, tänker jag. Jag torkar mig och det blöder litegrann, men inte farligt. Efteråt kollar sköterskan på mitt underliv och konstaterar att det ser bra ut. Jag hinner också titta snabbt, trots att det är väldigt svullet så ser jag att mina inre blygdläppar är mycket mindre, känner mig plötsligt glad. Det ser ganska läskigt ut med stygnen, som ser ut som sytråd som sticker ut.

Sköterskan visar hur jag ska lägga på gasbinda mm. Sedan får jag ett smärtlindringsschema, värktabletter och gasbindor med mig hem. Jag får lov att lämna, vilket jag också gör. Jag funderade på om jag skulle ta en taxi eller åka kollektivt, men jag lyckas faktiskt promenera lååångsamt långsamt till bussen, och sen tar jag den till tunnelbanan och åker faktiskt hem på egen hand. Klockan har hunnit bli halv sex.

Nedan har jag sammanställt en lista på vad som är bra att ha hemma inför operationen, och i nästa inlägg tänker jag förklara vissa saker lite mer ingående.

Bra att ha hemma inför operationen:

  • Alvedon och Ipren
  • Oparfymerade våtservetter, typ babywhipes
  • Något om är snällt mot magen/får igång magen, tex drickyogurt och/eller katrinplommon
  • En fylld kyl
  • Trosor i boxer-modell
  • Tvål och handdesinfektionsmedel

panties

Inlägg 2 -Bokning av operation

rihanna-no-pants-photoDå jag bor i Stockholmsområdet fanns det en hel del kliniker att välja bland. Priserna börjar från 18000 och uppåt (vad jag kunde hitta i Stockholm, det finns säkert billigare i andra delar av landet), beroende på vad man vill göra (endast inre/yttre blygdläppar, klitoriskappa osv) och typ av operation (endast lokalbedövning eller narkos).

Jag bestämde mig tidigt för att endast använda mig av lokalbedövning, alltså inte narkos. Detta är såklart upp till var och en, men det är ALLTID en risk med narkos, och det var ingen risk jag var beredd att ta med tanke på att ingreppet endast är i estetiskt syfte.

I mitt fall bestämde jag mig för att boka en konsultation för blygdläppsförminskning på Strandkliniken i Stockholm, då de var en av få kliniker som utförde ingreppet under lokalbedövning, och priserna var någorlunda överkomliga.

Egentligen ringde jag och bokade konsultationen på ”impuls”. Jag har funderat flera år på att göra operationen, så jag kan inte riktigt svara på varför jag valde att göra det just nu. Jag tror jag kände lite, skitsamma, jag har tänkt på detta så länge nu! Lite som att bestämma sig för att köpa en dyr väska, eller kanske en lägenhet. Det perfekta tillfället kommer aldrig, det är bara att köra!

Hursomhelt, pratade med en receptionist och bokade konsultationen som kostar 500 kr. Det kändes ganska pinsamt och jobbigt. ”Hej, jag vill förminska mina blygdläppar”, herregud, vad håller jag på med? !Men tjejen jag pratade med var väldigt snäll och fick mig att känna mig bekväm. Jag fick en tid redan veckan därpå.

När jag väl hade min konsultationstid fick jag träffa läkaren dr Oya. En ganska ”barsk” kvinna, men hon verkade samtidigt professionell. Jag fick snabbt ta av mig och lägga mig på en brits där jag fick en handspegel, så att vi kunde kolla tillsammans. Inte världens mest bekväma situation, men egentligen var det inte värre än gynekolog-stolen eller när man ska vaxa bikinilinjen.

Dr Oya förstod mina problem, och föreslog samtidigt att vi inte bara skulle göra en förminskning av de inre blygdläpparna, utan även en förminskning av klitoriskappan, alltså ”förhuden” som sitter framför klitoris. Detta skulle kosta 23000 kr, vilket var mer än jag tänkte från början (endast blygdläppsförminskning kostar 18000), men sen tänkte jag att lika bra att få det gjort så snyggt som möjlig.

Jag bokade operationstid ett par veckor senare, och fick hem papper med information om ingreppet och saker att tänka på. Mer om det i nästa inlägg!